Proteinkvalitet

Ju högre kvalitet proteinet har desto mer effektivt kan det användas för kroppens proteinsyntes, t ex för att bygga upp muskelmassa.

Proteinkvalitet beskriver hur väl aminosyramönstret i proteinet överensstämmer med människans aminosyrabehov enligt WHO/FAO.^1,2

Se vår film om proteinkvalitet nedan!

Proteinkvalitet bestäms av aminosyrapoäng och digererbarhet av proteinet. Aminosyrapoäng definieras som mängden av varje essentiell aminosyra i proteinet, jämfört med behovet av just den aminosyran. Den essentiella aminosyran med lägst poäng är den  begränsande aminosyran och definierar aminosyrans poäng för hela proteinet. Eventuellt överskott av de andra essentiella aminosyrorna  kommer inte att användas för proteinsyntes. Högkvalitativt protein har ett aminosyramönster som överensstämmer med människans behov.

Om intaget av essentiella aminosyror motsvarar behovet, så kommer proteinsyntesen vara optimal. Detta är dock en mycket osannolik situation. Om intaget av en av de essentiella aminosyrorna är lägre än behovet, kan endast en del av proteinsyntesen uppnås. I detta fall är den ”gröna aminosyran” den begränsade aminosyran och överskottet av resterande aminosyror kommer inte kunna utnyttjas, utan går förlorade.

Funktion av icke-essentiella aminosyror under sjukdom

Även om vi vanligtvis inte intresserar oss så mycket för de icke-essentiella aminosyrorna kan de bli viktiga under sjukdom. Under normala omständigheter, kan kroppen omvandla essentiella aminosyror till icke-essentiella aminosyror, och därmed finns det inget behov av att komplettera dessa i kosten. Under sjukdom kan vissa icke-essentiella aminosyror bli villkorligt (under vissa omständigheter) essentiella vilket innebär att kroppen inte längre kan syntetisera dem i tillräckliga mängder. Om en tillfällig essentiell aminosyra inte tillförs i tillräckliga mängder genom kosten, kommer det att bli den begränsande aminosyran och därmed bestämma aminosyrapoängen som kommer att avgöra kvaliteten på det totala proteinet. Tillräckligt intag av icke-essentiella aminosyror kan därför vara viktigt under period av sjukdom.

Hur får man i sig tillräckligt med essentiella och icke-essentiella aminosyror?

Mjölkproteiner är vanligtvis rika på essentiella aminosyror och vegetabiliska proteiner är vanligtvis rika på vissa icke-essentiella aminosyror. Att kombinera mjölkproteiner med vegetabiliska proteiner kan förbättra  proteinkvaliteten  med avseende på både essentiella  och icke-essentiella aminosyror.

Nutricias P4-proteinblandning består av två mjölkproteiner vassle och kasein, dels två vegetabiliska proteiner från soja och ärtor.

Nutricias P4 proteinblandning har utmärkt proteinkvalitet med ett aminosyramönster i linje med människans behov enligt definition av WHO och FAO. ^1,2

P4 har högre aminosyrapoäng jämfört med de enskilda proteinkällorna och är bättre balanserad med avseende av tillfälliga essentiella aminosyror.

För att utvärdera vilken kapacitet ett protein har för att täcka aminosyrabehovet, behöver aminosyrapoängen  korrigeras med proteinets digererbarhet. Det finns små skillnader i digererbarhet av aminosyror mellan olika proteinkällor som används inom medicinsk nutrition, men vanligtvis är digererbarheten 95-100%^3,4, vilket innebär att nästan alla av proteiner är digirerade och tillgängliga för proteinsyntes.

En randomiserad cross-over studie som utvärderade aminosyratillgängligheten av P4; kasein, vassle, soja- och ärtprotein (mätt som postprandiell plasmaaminosyrakoncentration) fann att skillnaderna i aminosyrainnehållet i de olika proteinkällor återspeglades i plasma. Dessutom var tillgängligheten av P4-blandningen som en summa av alla aminosyror liknande kasein och vassle och statistiskt högre än soja- och ärtprotein.⁵